Izydor
Gulgowski (1874-1925) och hans fru Teodora Gulgowska (1860-1951)
trodde väl aldrig att deras romantiska kärlek skulle
överleva dem så länge att man skulle läsa
om den i historiböcker på 2000-talet. Izydor var en
ung lärare när han för 100 år sedan efter
avslutade studier flyttade till Wdzydze. Han var också (som
alla unga män på den tiden) en författare och
diktare och dessutom intresserade han sig för etnografi och
folkkultur. Under en av sina vandringar kom han till Wdzydzkiesjön
och på en av de små öarna träffade han en
kvinna-Teodora. Hon hade läst måleri på Konsthögskolan
i Berlin. Hon kom till Wdzydze för att söka inspiration
till sina verk. Det blev kärlek vid första ögonkastet!
Trots att Teodora var år 14 äldre än sin älskade
man och trots att hennes bror, en kyrkoherde i Wiele, protesterade
mot hennes planer; gifte sig Teodora med Izydor. Deras kärlek
kan stå som exempel för den "eviga kärleken".
Izydor
och Teodora skapade ett ovanligt hus och många av deras
vänner och bekanta var fascinerade av dess atmosfär
och stämning. De var båda intresserade av den lokala
folkkulturen och folkkonsten och bestämde sig för att
bevara det gamla för kommande generationer. Det skulle bli
ett friluftsmuseum. 1906 köpte de ett gammalt hus av en av
bönderna och började samla in gammal inredning och vanliga
redskap som de lokala bönder använde sig av i traktens
bondgårdar. 1925 dog Izydor men trots detta fortsatte Teodora
hans verk fram till 1951. 1932 bröt en brand ut som förstörde
många hus i byn, friluftsmuseet med hela dess inredning,
Gulgowskis hus och deras bibliotek blev också lågornas
rov. En katastrof som kunde ha brutit ner vilken människa
som helst! Men Teodora bestämde sig för att börja
om igen. Under fyra år samlade hon in pengar för att
återuppbygga den gamla samlingen. Hon började med en
loge från 1800-talet. Inte ens under andra världskriget
upphörde hon med sitt insamlingsarbete.
Teodora dog 1951, hon var 91 år gammal då. Hon begravdes
bredvid sin man, på en liten kulle i närheten av deras
gamla hus, under en stor sten som hon efter Izydors död hämtade
från den lilla ö där de hade träffats för
50 år sedan. På stenen målade hon vackra blommor.
Och så ligger de där bredvid varandra och vinden viskar
den eviga kärleksvisan över deras grav...
Idag
rymmer museet 35 byggnadsminnen från 1700-1900 -talen: herrgårdar,
bondehus, en brunn med en hög kran, en bakugn, en träkyrka
från 1724, ett jakthus, små broar, en infartsport,
en mjölkvarn, en vindkvarn, ett skolhus, ett sågverk,
en fiskebrygga, en smedja, vägkors, små verkstäder
osv. Man planerar att museet om några år kommer att
rymma ca 80 olika byggnadsminnen som ska representera konst och
folkkultur i Kaszuby och Kociewie. Hela samlingen har ett stort
historiskt värde och har stor betydelse för dem som
intresserar sig för etnografi och folkkonst. Nu är det
bara en vanlig utställning, men om några år ska
man sätta allt i stånd. Då kan man se hur man
arbetade i en mjölkvarn eller en gammal smedja, och hur livet
gestaltade sig i den gamla kaszubiska byn. I Juli organiserar
man en årlig marknad här och museet besöks då
av tusentals turister. Du är också välkommen!
Tillfartsväg: Gdansk-Zukowo-Koscierzyna-åt
Bytow-några kilometer bakom Koscierzyna åt vänster-Wdzydze
Kiszewskie; ca 80 km, ca 1,5 timme.
|